...
New blog. Ask for details and so on and so on..
Jaha..?
Bloggen är pausad tills vidare. Pallar inte ens med den, plus att jag har grymt mycket annat att göra! pusselipuss
Can you lie next to her?
Är fortfarande sjuk, och gör verkligen ingenting. Ska måla mammas naglar snart, sen ska jag försöka städa upp på rummet. Ska försöka klara ut lite uppgifter sedan, men det betyder att jag måste skriva typ 10 sidor ikväll och min koncentrationsförmåga ligger på botten. Men vi får se förhoppningsvis löser det sig.
Ringt till jobbet och sjukanmält mig, hoppas att de hittar en vikarie annars måste jag nog åka in iallafall. Hoppas dock på att få komma upp till mässan ikväll, det skulle göra mig så gott tror jag. Jaa, det hoppas jag verkligen.
Puss<3
Ringt till jobbet och sjukanmält mig, hoppas att de hittar en vikarie annars måste jag nog åka in iallafall. Hoppas dock på att få komma upp till mässan ikväll, det skulle göra mig så gott tror jag. Jaa, det hoppas jag verkligen.
Puss<3
Nobody said it was easy.
Gjorde bort mig totalt idag. Missade både skola, UM och Jobbet. Värst är ju jobbet för då svek jag ju mina medarbetare. Väntar ett hemskt samtal ifrån min chef, hoppas till tusen att jag inte får sparken för mitt jobb är helt jävla underbart.
Annars har jag väll vänt deppdagen till något småproduktivt iaf. Har pluggat en del, har bara ca 120arbeten kvar att göra nu.. Har även uppdaterad och bildbombat bloggen. Men mycket tjat om uppdatering har det varit, sååå nu är det kirrat.
Funderar även på att dra en pluggvecka. DVS inte träffa någon, utan ta med allt plugg till stadsbiblioteket varje dag efter skolan och försöka bli klar med lite grejer. Har så lätt att prioritera Johan, men måste verkligen prioritera det här. Så Plugg och sömn ska jag fokusera på. ååhujeda mig.
Men det blir nog bra. Bara jag blir frisk ifrån denna förbaskade förkyldning först. Det är helt sjukt hur man kan vara så förkyld. Har seriöst ONT i ansiktet?! tror snoret har invaderat min hjärna. nice.
Sen måste jag beställa ny tid på UM, och även åka upp till vällingby och beställa tid hos sjukgymnasten. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev att jag ramlade på jobbet för en och en halv vecka sedan. Tja, mitt knä är inte så mycket bättre så måste kolla upp det. Samtidigt ska jag kolla min rygg som jag skjutit upp i typ.. 5 år. Känns mindre bra, men antar att det måste göras. Kan samtidigt köpa ny lindningstejp och lära mig hur man lindade knän igen. Behöver fortfarande göra det ibland. Jag är inte en viking.. oh no.
Nej men nu ska jag fortsätta skriva på psykologin.. hahha Pussss
Annars har jag väll vänt deppdagen till något småproduktivt iaf. Har pluggat en del, har bara ca 120arbeten kvar att göra nu.. Har även uppdaterad och bildbombat bloggen. Men mycket tjat om uppdatering har det varit, sååå nu är det kirrat.
Funderar även på att dra en pluggvecka. DVS inte träffa någon, utan ta med allt plugg till stadsbiblioteket varje dag efter skolan och försöka bli klar med lite grejer. Har så lätt att prioritera Johan, men måste verkligen prioritera det här. Så Plugg och sömn ska jag fokusera på. ååhujeda mig.
Men det blir nog bra. Bara jag blir frisk ifrån denna förbaskade förkyldning först. Det är helt sjukt hur man kan vara så förkyld. Har seriöst ONT i ansiktet?! tror snoret har invaderat min hjärna. nice.
Sen måste jag beställa ny tid på UM, och även åka upp till vällingby och beställa tid hos sjukgymnasten. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev att jag ramlade på jobbet för en och en halv vecka sedan. Tja, mitt knä är inte så mycket bättre så måste kolla upp det. Samtidigt ska jag kolla min rygg som jag skjutit upp i typ.. 5 år. Känns mindre bra, men antar att det måste göras. Kan samtidigt köpa ny lindningstejp och lära mig hur man lindade knän igen. Behöver fortfarande göra det ibland. Jag är inte en viking.. oh no.
Nej men nu ska jag fortsätta skriva på psykologin.. hahha Pussss
28feb/1mars
Såhär kärleksfull är min nyblivna 20åring...
Hej hans nya ps3, hejdå flickvän. Jag får nog bi lesbisk nu tror jag, tack och hej! hahah<3
Hej hans nya ps3, hejdå flickvän. Jag får nog bi lesbisk nu tror jag, tack och hej! hahah<3
28 Februari
LONDON BILJETTERNA ÄR KIRRADE!!!
Jag och Ella åt otroligt god mat, skrattade och fixade resan till London. Nu är detbara att försöka hålla kvar sina pengar. Och sedan blir det pub, Oxfordstreet och hyde park. <3
Det går braa nu.
Grattis Johan på 20 års dagen!<3
Det går braa nu.
Grattis Johan på 20 års dagen!<3
UPDATE 21 feb forts..
Kvällen spenderades hemma hos Annica med nära och kära. Vet inte riktigt vad jag ska säga, men gud vad jag känner mig som hemma när de är här i sthlm. De är mitt hem, och de bor i mitt hjärta. Corny oh yeah.
100% kärlek.
TöntAlex och SötAstrid.
KEFFMONGOT<3
Min fashionabla powernap och ett fuck you.
Finfint fika alá Annica kirrar.
Finisar<3
UPDATE 21 feb.
Skulle vilja säga att "lovveckan" helt klart var Annicas. Otroligt många små stunder tillsammans och jag älskar henne något oerhört.
Hon ringde och frågade om vi skulle ses, kanske gå och simma. Jag tyckte vi skulle chilla och fika. Därav den underbara kompromissen = Gå till Vällingby, fika och möjligtvis fönstershoppa lite sedan gå hem igen.
Och ni alla som känner mig... JA jag GICK till vällingby. Annica är inte bra för mig ;)
Bildbeviset på att vi faktiskt GICK.
Puss på henne<3
I want you to want to tell me everything you're thinking of.. anything bu silence.
JAG ÄR SÅ SJUUUKT KLANTIG. Lyckades självklart ramla nedför stegen till poolen idag, och nu går det knapptat belasta benet. Det går knappt att räta ut, och absolut inte att böja. Haha älskar mitt jobb.. eller?
Är så sjukt besviken på personen som påstår sig tycka om mig, men sedan behandlar mig så otroligt lågt. Är så besviken på mig själv att jag inte bara kan säga ifrån ordentligt. Borde börja bygga upp min egna självrespekt och värdighet nu. Och leva livet igen... Inte bara ta förgivet att du ska bry dig när jag vet att du inte gör det.
God, this is all there is. All the worlds collide..
Hemsk hemsk dag.
Vaknade av att jag var tvungen att göra en lite recap på mitt spyende. Inte direkt my way to start a good morning.
Efter det har det varit säng soffaliggande hela dagen. Har seriöst inte kunnat äta eller dricka på hela dagen för att jag mått så illa. Har sedan även haft sjukaste mensvärken, vilket gjorde att varje gång jag andades kändes det som att alla pokemon kastade sina bästa attacker på mig SAMTIDIGT.
Att Johan var allmänt dryg, och knappt svarade på mina mess på hela dagen gjorde inget bättre. När han väl ringde och frågade hur jag mådde, lyssnade han inte ens på vad jag hade att säga.. Istället fick jag ankalgelser kastade på mig för att jag skulle jobba på söndag, och därmed missar födesledagsfika med hans släkt(?).
Tror även att han antar att jag ska vara med honom på måndagen, men han har inte frågat mig om jag vill det och besides så jobbar han då. Förstår mig inte på honom ibland.
Sen var jag tvungen att avboka med Annica för att min mensvärk hotade att döda mig. Vilket gjorde att vi inte kunde kolla våra awesome utstyrslar inför lördag. Det sög. Kunde inte heller träffa alex.. hatar allt.
Sen var jag tvungen att rusha upp till vällingby för att hämta ut mina p-piller. Ringde Johan för att se om han kunde kolla när de hade öppet. Han var efterbliven, och sedan sprang han och svarade i hemtelefonen och kom aldrig tillbaka till mig. Messade honom 10 min senare och frågade och då sa han att de stängde 7 (klockan va nu 20 i) vilket resulterade i en panikslagen sarah. Hade ju så jävulskt ont att jag inte kunde ta mig någonstans knappt, och insåg då att jag skulle vara tvungen att hämta ut mitt recept i stan.
Eftersom johan var så borta insåg jag att jag var tvungen att gå ned till mitt rum och sätta på datorn för att kolla upp tiderna själv. Tack och lov hade ett apotek öppet till 8 så jag tog mig långsamt men säkert till bussen. (mer långsamt än säkert dock). Jag, med min döda mage tog mig halvt gråtandes pga den underbara smärtan, till vällingby för att hämta ut mina p-piller. Så att jag skulle kunna börja ta dem nu istället för att vänta två månader till, så att VI slipper kondom. Verkar han på någotsätt glad/uppmuntrande? Svar: Nej.
Sedan insåg jag för en halvtimme sedan att jag dubbelbokad lördagen, så var tvungen att tacka nej till middagen jag skulle ha med tich på lördag.
OCH till råga på allt så började mamma klaga på att jag använt det nya brödet istället för det gamla.
HON låg och sov, och jag tänkte att jag kunde väl lika gärna göra mat så att det räckte till båda när jag ändå höll på. JAG gjorde en sjuk kraftansträngning och lagade iordning brödet i ungen (med soppa) och det enda hon gör är att klaga på att jag gjorde fel. Tog den nya förpackningen för HENNES skull eftersom det bara fanns 4 bröd kvar i den gamla. Och ändå klagar hon.. inte "åh, tack sarah för att du gjorde mat till mig med" utan klagomål. Och sen så undrar hon varför jag är så "bitter" idag.
SKIT DAG. Och jaaa, jag har säkert massor av PMS men det skiter väl jag i?!
Johan har ändå varit apdryg, och inget har gått som jag vill. Har kräkts och gråtit och har inte träffat mina favoritmänniskor. Livet suger.
Och nu mår jag illa IGEN... orkar inte.
Vaknade av att jag var tvungen att göra en lite recap på mitt spyende. Inte direkt my way to start a good morning.
Efter det har det varit säng soffaliggande hela dagen. Har seriöst inte kunnat äta eller dricka på hela dagen för att jag mått så illa. Har sedan även haft sjukaste mensvärken, vilket gjorde att varje gång jag andades kändes det som att alla pokemon kastade sina bästa attacker på mig SAMTIDIGT.
Att Johan var allmänt dryg, och knappt svarade på mina mess på hela dagen gjorde inget bättre. När han väl ringde och frågade hur jag mådde, lyssnade han inte ens på vad jag hade att säga.. Istället fick jag ankalgelser kastade på mig för att jag skulle jobba på söndag, och därmed missar födesledagsfika med hans släkt(?).
Tror även att han antar att jag ska vara med honom på måndagen, men han har inte frågat mig om jag vill det och besides så jobbar han då. Förstår mig inte på honom ibland.
Sen var jag tvungen att avboka med Annica för att min mensvärk hotade att döda mig. Vilket gjorde att vi inte kunde kolla våra awesome utstyrslar inför lördag. Det sög. Kunde inte heller träffa alex.. hatar allt.
Sen var jag tvungen att rusha upp till vällingby för att hämta ut mina p-piller. Ringde Johan för att se om han kunde kolla när de hade öppet. Han var efterbliven, och sedan sprang han och svarade i hemtelefonen och kom aldrig tillbaka till mig. Messade honom 10 min senare och frågade och då sa han att de stängde 7 (klockan va nu 20 i) vilket resulterade i en panikslagen sarah. Hade ju så jävulskt ont att jag inte kunde ta mig någonstans knappt, och insåg då att jag skulle vara tvungen att hämta ut mitt recept i stan.
Eftersom johan var så borta insåg jag att jag var tvungen att gå ned till mitt rum och sätta på datorn för att kolla upp tiderna själv. Tack och lov hade ett apotek öppet till 8 så jag tog mig långsamt men säkert till bussen. (mer långsamt än säkert dock). Jag, med min döda mage tog mig halvt gråtandes pga den underbara smärtan, till vällingby för att hämta ut mina p-piller. Så att jag skulle kunna börja ta dem nu istället för att vänta två månader till, så att VI slipper kondom. Verkar han på någotsätt glad/uppmuntrande? Svar: Nej.
Sedan insåg jag för en halvtimme sedan att jag dubbelbokad lördagen, så var tvungen att tacka nej till middagen jag skulle ha med tich på lördag.
OCH till råga på allt så började mamma klaga på att jag använt det nya brödet istället för det gamla.
HON låg och sov, och jag tänkte att jag kunde väl lika gärna göra mat så att det räckte till båda när jag ändå höll på. JAG gjorde en sjuk kraftansträngning och lagade iordning brödet i ungen (med soppa) och det enda hon gör är att klaga på att jag gjorde fel. Tog den nya förpackningen för HENNES skull eftersom det bara fanns 4 bröd kvar i den gamla. Och ändå klagar hon.. inte "åh, tack sarah för att du gjorde mat till mig med" utan klagomål. Och sen så undrar hon varför jag är så "bitter" idag.
SKIT DAG. Och jaaa, jag har säkert massor av PMS men det skiter väl jag i?!
Johan har ändå varit apdryg, och inget har gått som jag vill. Har kräkts och gråtit och har inte träffat mina favoritmänniskor. Livet suger.
Och nu mår jag illa IGEN... orkar inte.
And then I just breath.
Träffade underbaraste igår, mer om det kommer när jag sitter vid min egna dator.
Sov hos Johan, lika mysigt som vanligt.. och vi hade segmorgonen Nr.1 och jag var nära ett ångestanfall. Blev skit sur på att Johans dator var seg, vilket resulterade i att jag slogs i luften och typ grät. Vid typ halv 4 lyckades jag ta mig upp ur soffan och hans famn, och stapplade mig till bussen.
Mötte upp med Tobbe på tåget, och det var underbart att se att han mår "bra" efter operationen<3
Vi åkte till Södertälje... (Herregud), där vi hämtade upp ett spel, kollade på ankor, och frös. Sedan åkte vi tillbaka mot civilisationen, men nu hade vi minipicknick med oss i form av Selecta smått och gott.
Sedan bar det av hemåt där jag lyckades trycka i mig pommes och bea, bra då.. men nu känner jag hungern återvända. Ska väl så småningom sova.. hellre snarare än senare. Johan ska bara bädda sin säng, han står och läser det jag skriver nu så jag hoppas att den subtila hinten går fram ;)
Sometimes, just sometimes everything feels OK.
Tillslut löste det sig kanske. Vi får se om ödet vill oss väl. Oss, gillar det ordet.. det har en viss klang.
Oss, vi, du och jag, tillsammans.
Hoppas verkligen att allt fungerar nu, är fortfarande skeptisk men det känns som om mitt hjärta börjar tina upp nu.. långsamt. Du är min.
Oss, vi, du och jag, tillsammans.
Hoppas verkligen att allt fungerar nu, är fortfarande skeptisk men det känns som om mitt hjärta börjar tina upp nu.. långsamt. Du är min.
Låten som beskriver allt.
Can you lie next to her and give her your heart?
As well as your body, and can you lie next to her and confess your love?
As well as your folly and can you kneel before the king and say ‘I’m clean’?
But tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart?
But tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart?
Her white blank page & a swelling rage
You did not think when you sent me to the brink
You desired my attention but denied my affections
But tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart.
But tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart
As well as your body, and can you lie next to her and confess your love?
As well as your folly and can you kneel before the king and say ‘I’m clean’?
But tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart?
But tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart?
Her white blank page & a swelling rage
You did not think when you sent me to the brink
You desired my attention but denied my affections
But tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart.
But tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart
Tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart?
Nu är det över.
Jag sa som det var, allt eller inget. Och du valde inget. Lika lätt som om vi aldrig träffats, som om jag var en främmande människa som stod framför dig. Du tog den enkla utvägen, använde dina dåliga vanliga ursäkter. Inte ens nu på slutet kunde du ge mig tillräckligt mycket respekt att faktiskt säga som det var. 6 månader senare och jag är lika onödig i ditt liv. Du valde inget för att jag inte är tillräckligt.
Men nu ska inte det ältas mera, nu ska jag gå vidare och ta hand om mig själv. Tack vare dig så har jag otroligt mycket plugg att komma ikapp med. Har alltid prioriterat dig, så jag har halkat efter så galet mycket. Men antar att jag inte kan skylla det på dig. Men nu ska jag fixa allt. Spendera tid med dem som verkligen bryr sig, förhoppningsvis hitta någon som älskar mig tillslut. Som kämpar för mig.
Du grät, och jag grät.. och jag ville inte lämna din famn. Du ville inte att jag skulle gå.
Sanningen är att du endast vill ha mig när det passar dig, när det är bekvämt.
Men du kan inte ge något tillbaka.. och jag vägrar att fortsätta leva så.
Jag älskar dig.
Jag sa som det var, allt eller inget. Och du valde inget. Lika lätt som om vi aldrig träffats, som om jag var en främmande människa som stod framför dig. Du tog den enkla utvägen, använde dina dåliga vanliga ursäkter. Inte ens nu på slutet kunde du ge mig tillräckligt mycket respekt att faktiskt säga som det var. 6 månader senare och jag är lika onödig i ditt liv. Du valde inget för att jag inte är tillräckligt.
Men nu ska inte det ältas mera, nu ska jag gå vidare och ta hand om mig själv. Tack vare dig så har jag otroligt mycket plugg att komma ikapp med. Har alltid prioriterat dig, så jag har halkat efter så galet mycket. Men antar att jag inte kan skylla det på dig. Men nu ska jag fixa allt. Spendera tid med dem som verkligen bryr sig, förhoppningsvis hitta någon som älskar mig tillslut. Som kämpar för mig.
Du grät, och jag grät.. och jag ville inte lämna din famn. Du ville inte att jag skulle gå.
Sanningen är att du endast vill ha mig när det passar dig, när det är bekvämt.
Men du kan inte ge något tillbaka.. och jag vägrar att fortsätta leva så.
Jag älskar dig.
And then she left, never looking back
Hoppas på att jag får en helt okej lön nu i Februari. Om jag får det åker jag iväg till London en vecka. Så att jag slipper Sverige, och får vara ensam ett tag. Enda problemet blir väl boende, har egentligen inte råd med det... men det löser sig nog!
Är så less på att min inspiration lämnat mig. Känner mig som ett tomt skal, och jag orkar inte umgås med de människor som verkligen gör mig glada. Träffar egentligen bara N och J numera.
Är så trött på att träffa J, känna glädjen gå ur kroppen efter 1 minut i hans sällskap. För att vara någon som säger att han bryr sig märks det inte.
Så nu har jag kommit fram till ett vägskäl. Antingen försöker vi verkligen lösa det här, och han väljer en gångför alla.. Annars lämnar jag skiten och fokuserar på mig själv och mitt välbefinnande. Har blivit så jävla sårad av det här, och måste erkänna att det gjort mig till en person som jag inte vill vara. Varken mot honom eller andra/mig själv.
Ni får ursäkta min osammanhängande gramatik.. men äsch!
Är så less på att min inspiration lämnat mig. Känner mig som ett tomt skal, och jag orkar inte umgås med de människor som verkligen gör mig glada. Träffar egentligen bara N och J numera.
Är så trött på att träffa J, känna glädjen gå ur kroppen efter 1 minut i hans sällskap. För att vara någon som säger att han bryr sig märks det inte.
Så nu har jag kommit fram till ett vägskäl. Antingen försöker vi verkligen lösa det här, och han väljer en gångför alla.. Annars lämnar jag skiten och fokuserar på mig själv och mitt välbefinnande. Har blivit så jävla sårad av det här, och måste erkänna att det gjort mig till en person som jag inte vill vara. Varken mot honom eller andra/mig själv.
Ni får ursäkta min osammanhängande gramatik.. men äsch!
