selcouth

Ett ögonblick.

Allt var bra. Allt var underbart. Så underbart.
Känslan av dig runt hela mig.
Känslan av din andedräkt, dina ord, ditt skratt, din famn.
Intrasslade i lakan, ett kolsvart rum i vintermörkret.
Jag underst. Du ovan. Dina ögon, dina läppar, din haka.
Allt var bra, sen kom paniken.
Slutade andas. Tårar rann. Du skrattade, märkte inte.
Fortsatte som innan.
 Tiden stod still, och tillslut skakade hela jag. Som besatt.
 Försökte få in luft, men det gick inte.
Du insåg, när jag febrilt försökte komma loss.
När jag bitandes äntligen fick fram orden som fastnat i halsen.
De kom som ett skrik och du släppte mig genast.
Jag sjönk ihop på golvet, och grät.
Du höll om mig tills andetagen återvände.
Jag skämdes. Men du bara skakade på huvudet, lyfte upp mig.
Lade mig brevid dig, och höll om mig resten av natten.
Små vackra ord, och smekningar tills sömnen kom ikapp.
Allt var bra. Allt var underbart. Så underbart.
Intrasslade i lakan, ett kolsvart rum i vintermörkret.