selcouth

Hoppas på att jag får en helt okej lön nu i Februari. Om jag får det åker jag iväg till London en vecka. Så att jag slipper Sverige, och får vara ensam ett tag. Enda problemet blir väl boende, har egentligen inte råd med det... men det löser sig nog!

Är så less på att min inspiration lämnat mig. Känner mig som ett tomt skal, och jag orkar inte umgås med de människor som verkligen gör mig glada. Träffar egentligen bara N och J numera.
Är så trött på att träffa J, känna glädjen gå ur kroppen efter 1 minut i hans sällskap. För att vara någon som säger att han bryr sig märks det inte.
Så nu har jag kommit fram till ett vägskäl. Antingen försöker vi verkligen lösa det här, och han väljer en gångför alla.. Annars lämnar jag skiten och fokuserar på mig själv och mitt välbefinnande. Har blivit så jävla sårad av det här, och måste erkänna att det gjort mig till en person som jag inte vill vara. Varken mot honom eller andra/mig själv.
Ni får ursäkta min osammanhängande gramatik.. men äsch!