selcouth

Nu är det över.
Jag sa som det var, allt eller inget. Och du valde inget. Lika lätt som om vi aldrig träffats, som om jag var en främmande människa som stod framför dig. Du tog den enkla utvägen, använde dina dåliga vanliga ursäkter. Inte ens nu på slutet kunde du ge mig tillräckligt mycket respekt att faktiskt säga som det var. 6 månader senare och jag är lika onödig i ditt liv. Du valde inget för att jag inte är tillräckligt.
Men nu ska inte det ältas mera, nu ska jag gå vidare och ta hand om mig själv. Tack vare dig så har jag otroligt mycket plugg att komma ikapp med. Har alltid prioriterat dig, så jag har halkat efter så galet mycket. Men antar att jag inte kan skylla det på dig. Men nu ska jag fixa allt. Spendera tid med dem som verkligen bryr sig, förhoppningsvis hitta någon som älskar mig tillslut. Som kämpar för mig.

Du grät, och jag grät.. och jag ville inte lämna din famn. Du ville inte att jag skulle gå.
Sanningen är att du endast vill ha mig när det passar dig, när det är bekvämt.
Men du kan inte ge något tillbaka.. och jag vägrar att fortsätta leva så.

Jag älskar dig.