Tänker högt och skriker tyst.
Det känns bra att jag så sjukt underbara vänner.
Träffar inte så många just nu, eftersom jag mår som jag mår.. Men hur fint är det inte .. trots att jag är apatisk finns alla kvar?
Tre av mina närmsta vänner har flyttat iväg, men hör av sig ändå.
A bryr sig så sjukt mycket, och hennes kloka ord får mig alltid att koppla av. De får mig att känna mig tryggare än någonsin i min ensamhet. Orden går rakt in i hjärtat och jag känner en sådan värme, så mycket kärlek.
C kom hem till mig helt oväntat häromdagen. Hon hjälpte mig med min läxa, cp:ade sig med Sirena och tog en promenad med mig. Det känns så bra att vi alltid har det så bra även fast vi inte träffas så ofta. Hur fint är inte det?
Jag har haft många mysiga promenader med S de senaste dagarna. Vi har pratat om allt och inget och det känns bra att man kan lägga sina problem hos någon som inte dömmer.
J kom ut och var med mig igår, även fast han satt framför sin bäbis (aka. DAtor) för att jag kände mig sjukt ensam. Något som inte många skulle gjort.
A ringde mig igår utan att jag behövde be honom om det. Han berättade massor om sitt liv och vi pratade i minst en halvtimme. Det första han frågade var hur jag mådde, och han vägrade låta mig byta samtalsämne förens jag svarade. Han märkte att jag grät, och jag blir helt överväldigad över att någon kan märka det då jag är sjukt bra på att maskera sådant. Han bryr sig om mig, och jag älskar honom så mycket för det.
N har funnits där för mig hela sommaren, tackar henne aldrig för att hon är så fin och fantastisk. Men jag hoppas att hon vet det. Det är tack vare henne som jag fortfarande har känslor kvar. Att jag inte gått ner mig helt. Älskar dig.
Ska åka till M och T snart, om jag kommer iväg. Det kommer säkert sluta med att jag åker dit och däckar i deras soffa. Men saknar dem och de har stått ut med min skit länge nog.
Det är vid sådana här tillfällen som man inser att man kanske inte är så ensam som man känner sig.
Jag kanske inte har världens bästa sociala liv just nu.. Eller rättare sagt, jag har inget socialt liv just nu. Men jag har vänner som bryr sig. Jag har vänner som har en plats i mitt hjärta.. Som inte står i farstun. De är folk jag litar på ovillkorslöst, och jag känner mig så otroligt lottad att de finns för mig, även fast jag inte orkar finnas för dem just nu.
A: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor: jag ska skänka er vila."
Tack A.
