It's a fine line..
Har inte uppdaterat på länge, pardon pardon!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Förutom att jag egentligen borde ringa nadja nu. hm..
Ne, men har iaf börjat anstränga mig till att gå i skolan. Har sänkt min frånvaro ifrån 80% till typ 10%. SCORE, eller något sådant. Har börjar gå till **** och det är galet jobbigt.. Skulle hellre vilja gömma mig i min säng, medans DU stryker mitt hår och säger att allt är bra. Men det funkar ju inte och det vet jag. Fick en sjukt passande låt idag på sången. Beskriver min vardag till 100. "its a fine line between love and waste of time" osv.. sjukt inte sant?
Är så galet trött på ytlighet, oärlighet, och känslan av att känna mig använd. Vad är grejen egentligen? Vad hände med ärlighet, och att faktiskt kunna ta emot ärlighet utan att omvandla sig själv till ett offer när man egentligen inte är det? Kan man inte få vara som man är utan att hela tiden behöva försöka att förklara sig? Kommer man alltid att förföljas av tankarna och ångesten som driver en till att må så pass dåligt att man söker tröst hos källan till skiten? Jag är ett praktexempel för stockholm syndromet.. Känner mig misshandlad verbalt.
Känner mig som en uppäten glass, ni vet en sådan som var fett god och sedan så kommer man ned längst ned på struten och upptäcker att det gått hål. Så har man glass överallt och blir sjukt arg. Sedan inser man även att man mår ialla av gassjäveln, även fast den var god ifrån början.
Denna fina beskrivning är typ jag just nu. känns det positivt? Svar: Nej.
Var på psykologin första gången idag. Helt underbar lärare så jag är nöjd. Var även på teatern, och det var skönt att få lämna av sig själv i logerna, och kliva ut på golvet som någon annan. Kändes som om jag fick hänga av mig masken, och vara sann mot mig själv för en gångs skull.
Men nu ska jag inte klaga!
Skrev en ny låt i förrgår, den var inte speciellt emo och jag känner att jag på något sätt har utvecklats i mitt sätt att hantera min vardag.
Hade en ASmysig kväll igår. Vi suprisade tichna fett bra med sushi och massa osunt, gick en promenad och sjöng, och var allmänt Cp som vi alltid är.
Sedan hade jag en mysig kväll ikväll med.
Chillade hemma hos micke och såg på solsidan. Fett värt. Putte var även med och på vägen hem stannade en bil som trodde att Micke misshandlade mig, när han i själva verket bara gnuggade mitt huvud. Putte lyckades även lyfta mig uppoch ned och jag har og aldrig varit så rädd i hela mitt liv! haha.
Just nu sitter jag och skriver som ni märker, no lifer eller? Svar: Ja.
Äsch! man kanske borde ta tag i någon läxa.. men jag tror jag "bangar" på det asså!
Ne.. nu ska jag sluta ordbajsa, tänka på allt fint jag har.. alla fina människor som står med mig igenom vått och torrt. Sedan ska jag ringa Nadja.
Puss.
