selcouth

Tårarna bränner bakom ögonlocken. De vägrar att spilla över, men de är där... Hela tiden.
Nu vet jag. Jag vet allt det där du var för rädd för att berätta för mig. Jag vet om alla lögner som du så manipulativt försökt dölja. Jag vet att hon äger ditt hjärta och att jag inte ens får komma i närheten av det.
Tårarna spiller över. Vet inte om det är över dig jag gråter eller om jag bara gråter över mig själv.
Natten är alltid värst, utan dig känner jag mig så otroligt ensam. Jag vill inte vara ensam, inte när du är så nära att jag nästan kan höra dina hjärtslag.
Andas.
 Jag glömmer det så lätt.
Har blivit så van att andas genom någon annan, att det blir jobbigt på egen hand.
Kommer du sakna mig?

Känner mig så fruktansvärt tom.