selcouth

Önskar att jag orkade ta tag i vår vänskap, men just nu orkar jag inte. Hoppas att du någon gång i framtiden kan förlåta, glömma och gå vidare med mig i ditt liv.

Dagen är här. Den dag som jag, när jag suttit ensam i mitt rum försökt förtränga. Vill låtsas att allt bara är ett stort skämt. Försöker trösta mig själv med att det inte är föralltid. Tror att jag fortfarande inte har förstått att ni faktiskt åkt. Jag har varit så otroligt apatiskt idag, patetisk.

Augusti.. och jag fattar inte vart sommaren tog vägen. Nedräkningen som jag fört i mitt huvud nådde plötsligt noll, och även fast jag förtvivlat försökt att stoppa tiden har ingenting hänt.
Snälla, ring mig. Snälla, hör av er. Jag lovar att jag kommer höra av mig. Jag tänker inte förlora fler människor jag älskar.

Kort och gott.. Annica, Alex och Niklas. Jag kommer sakna er!