selcouth

Sitter i min säng, och jag överdriver inte när jag säger att jag knappt får plats. Har lagt ut alla min rena kläder i sängen, och det är en hel del. Är så trött på alla kläder jag, men jag kan inte heller skiljas från någon av dem. Det kliar i fingrarna, och jag vill sy. Men har inte något jag kan sy om, och har inte råd med tyg.

Har inte rökt idag, börjar känna abstinensen.. Men jag ska verkligen försöka sluta! usch.
Vill göra något drastiskt.. som att färga håret lila, eller som att göra en bröstoperation. Nää, men skämt åsido.. Jag har kommit till en punkt då jag tröttnat på allt.
Vill bara vara nöjd. Jobbigt läge..

Okej.. Nu sitter jag med VÄRLDENS dilemma. Borde väl inte klaga eftersom folk dör i svält och krig, men detta är mitt egna lilla personliga i-lands problem, k?
Jag funderar på TVÅ saker.
1: Ska jag färga om håret? Hm.. asså. Saken är ju det att jag egentligen vill ha den kopparfärg jag har nu. Men förra färgningen misslyckades så totalt, att jag fortfarande har en hemsk hemsk hemsk utväxt.
Jag har ju verkligen inte råd att köpa en till färg, vilket gör att endast två alternativ återstår. Färga inte, och gå runt med äcklig utväxt ELLER färga rött.
Röd hårfärg har jag ståendes hemma, och ingen vill ha den. Så skulle kunna dra igenom den egentligen. Och eftersom det då kommer bli mörkare rött än vad jag har nu, så kommer det ju dölja min fina blonda utväxt?!<3
Okej.. alla som läser det här kommer säkert bara "FML bestäm dig bara fruntimmer", eller inte fatta varför jag inte direkt kör på den röda. Och jag ska förklara det, 2 orsaker faktiskt..
1, är inte säker på om Rött verkligen passar mig bra, med tanke på att jag är så "rödhudad"
2, skolfoto imorn, och om färgen råkar bli VÄRSTA sjuka typ lilaröda så kommer jag bli ihågkommen som cheyen med kefft hår.
Åh.
what to do what to do.. ska nog ringa Nadja och fråga!

2; Jag funderar ärligt på att pierca mig. Fick ett sjukt ryck igår efter för mycket nikotin och cola...
Nej men, ärligt har funtat på labret länge, samma sak med septum. Men septum skulle verkligen inte passa på mig numera, fungerar inte till min "sötchey_96 stil" ehm.. Men en labret? Ja? Nej?
Åh. ska nog skriva det här på facebook.. jag menar inget är ju officiellt förens det står där, och folk kan ju inte messa och säga vad de tycker längre. Känns som att facebook är typ den förlängda armen som ska rädda en när man druknar. psssh.

We spent some time
Together walking
Spent some time just talking
About who we were
You held my hand so
Very tightly
And told me what we
Could be dreaming of

There's nothing like you and I
Nothing like you and I
There's nothing like you and I
...

We spent some time
Together crying
Spent some time just trying
To let each other go
I held your hand so
Very tightly
And told you what I would be
Dreaming of

There's nothing like you and I
Nothing like you and I
There's nothing like you and I

Sjuk, som ett mähä.
Hostar konstant, och har myntat ett nytt uttryck "Migrän hosta".
 Dvs, man hostar så mycket att det känns som om huvudet ska explodera.
Hostat blod också eftersom jag är galet hardcore. Ätit chokladbollar, och ska äta mer. Är man sjuk så är man! okej?! okej.

Nee, imorn är det doktorn som gäller.. Jag vill inte vill inte vill inte.
 Ska ut och förstöra mina lungor lite mer nu, ajaj. Och R ska göra mig sällskap, han har inget val! (Y)

Pussssen.

Massor av saker har hänt sedan jag sist skrev.
Min CTRL knapp på datorn har ramlat av.
Jag har inhandlat världens finaste kavaj, och galet mycket mer på Secondhand.
Har fått höra att jag är snygg av Polaren Per (alkisen i björnsträdgård).
Har fikat med Sofia på Blå lotus, och haft många underbara promenader med henne.
Har delat bra luft, och pratat om världen med Mi cake.
Jag har tagit bort mitt röda nagellack och gått utan i 2 dagar.. Fast ska måla om dem om 10min.
ALEX ÄR HEMMA I STHLM, så har självklart träffat skäggmannen himself.
Har bytt bena, har inte emo/sidbena längre utan en lite fränare.. typ mittbena.
Har lyckats skita i att ** är en fitta, och gått vidare med mitt liv.
Har nästan trappat ned på cancermedlet... Men bara nästan.
Börjat prata random med R som är sjukt trevlig, fast cp haha.
Jag och baby har planerat våran "tripp" till London.
Och jag har börjat planera min ekonomi för exakt det.
Jag har inte Återfallit en enda gång den senaste veckan.
Arvid och Simon är världens sötaste, och kom in och väntade på mig häromdagen.
Har knappt varit i skolan, men försökt mitt bästa för att jobba.
OSV OSV.

Bilder ska försöka kirras.
Fred ut!<3

Vi ska spela en fransk låt på Folkmusik Ensamblen.. vet inte riktigt hur det gick till.
Mysig killkväll igår, pasta carbonara, kakor, te, super nintendo, fint prat, Bang, sång, slappen klockan 21, tv, valprat, simons kuk snopp, arvid med jackkillt, jonas dryghet, heshet, alla skrek, springa till tåget, kaos att ta sig hem. Mys<3
Sov även hos Johan igår, vilket var ganska underbart. Däremot är jag typ sjuk nu. Att skrika, springa runt mitt i natten när det regnar och sedan inte sova ordentligt är inte my cup of tea. så nu ligger jag här och vill inte röra mig.. borde dock ta mig till ett bibliotek snart för att rösta, orkar inte med trängseln och paniken imorgon.. eller?
 I knew I should have voted yesterday!
Imorgon ska jag nog fika med nadja.. vi får se hur det blir. Saknar henne.
puss.

Har inte uppdaterat på länge, pardon pardon!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Förutom att jag egentligen borde ringa nadja nu. hm..
Ne, men har iaf börjat anstränga mig till att gå i skolan. Har sänkt min frånvaro ifrån 80% till typ 10%. SCORE, eller något sådant. Har börjar gå till **** och det är galet jobbigt.. Skulle hellre vilja gömma mig i min säng, medans DU stryker mitt hår och säger att allt är bra. Men det funkar ju inte och det vet jag. Fick en sjukt passande låt idag på sången. Beskriver min vardag till 100. "its a fine line between love and waste of time" osv.. sjukt inte sant?

Är så galet trött på ytlighet, oärlighet, och känslan av att känna mig använd. Vad är grejen egentligen? Vad hände med ärlighet, och att faktiskt kunna ta emot ärlighet utan att omvandla sig själv till ett offer när man egentligen inte är det? Kan man inte få vara som man är utan att hela tiden behöva försöka att förklara sig? Kommer man alltid att förföljas av tankarna och ångesten som driver en till att må så pass dåligt att man söker tröst hos källan till skiten? Jag är ett praktexempel för stockholm syndromet.. Känner mig misshandlad verbalt.
Känner mig som en uppäten glass, ni vet en sådan som var fett god och sedan så kommer man ned längst ned på struten och upptäcker att det gått hål. Så har man glass överallt och blir sjukt arg. Sedan inser man även att man mår ialla av gassjäveln, även fast den var god ifrån början.
Denna fina beskrivning är typ jag just nu. känns det positivt? Svar: Nej.

Var på psykologin första gången idag. Helt underbar lärare så jag är nöjd. Var även på teatern, och det var skönt att få lämna av sig själv i logerna, och kliva ut på golvet som någon annan. Kändes som om jag fick hänga av mig masken, och vara sann mot mig själv för en gångs skull.
Men nu ska jag inte klaga!
Skrev en ny låt i förrgår, den var inte speciellt emo och jag känner att jag på något sätt har utvecklats i mitt sätt att hantera min vardag.
Hade en ASmysig kväll igår. Vi suprisade tichna fett bra med sushi och massa osunt, gick en promenad och sjöng, och var allmänt Cp som vi alltid är.
Sedan hade jag en mysig kväll ikväll med.
Chillade hemma hos micke och såg på solsidan. Fett värt. Putte var även med och på vägen hem stannade en bil som trodde att Micke misshandlade mig, när han i själva verket bara gnuggade mitt huvud. Putte lyckades även lyfta mig uppoch ned och jag har og aldrig varit så rädd i hela mitt liv! haha.
Just nu sitter jag och skriver som ni märker, no lifer eller? Svar: Ja.
Äsch! man kanske borde ta tag i någon läxa.. men jag tror jag "bangar" på det asså!
Ne.. nu ska jag sluta ordbajsa, tänka på allt fint jag har.. alla fina människor som står med mig igenom vått och torrt. Sedan ska jag ringa Nadja.
Puss.

Det känns bra att jag så sjukt underbara vänner.
Träffar inte så många just nu, eftersom jag mår som jag mår.. Men hur fint är det inte .. trots att jag är apatisk finns alla kvar?
Tre av mina närmsta vänner har flyttat iväg, men hör av sig ändå.

 A bryr sig så sjukt mycket, och hennes kloka ord får mig alltid att koppla av. De får mig att känna mig tryggare än någonsin i min ensamhet. Orden går rakt in i hjärtat och jag känner en sådan värme, så mycket kärlek.

C kom hem till mig helt oväntat häromdagen. Hon hjälpte mig med min läxa, cp:ade sig med Sirena och tog en promenad med mig. Det känns så bra att vi alltid har det så bra även fast vi inte träffas så ofta. Hur fint är inte det?

Jag har haft många mysiga promenader med S de senaste dagarna. Vi har pratat om allt och inget och det känns bra att man kan lägga sina problem hos någon som inte dömmer.

J kom ut och var med mig igår, även fast han satt framför sin bäbis (aka. DAtor) för att jag kände mig sjukt ensam. Något som inte många skulle gjort.

A ringde mig igår utan att jag behövde be honom om det. Han berättade massor om sitt liv och vi pratade i minst en halvtimme. Det första han frågade var hur jag mådde, och han vägrade låta mig byta samtalsämne förens jag svarade. Han märkte att jag grät, och jag blir helt överväldigad över att någon kan märka det då jag är sjukt bra på att maskera sådant. Han bryr sig om mig, och jag älskar honom så mycket för det.

N har funnits där för mig hela sommaren, tackar henne aldrig för att hon är så fin och fantastisk. Men jag hoppas att hon vet det. Det är tack vare henne som jag fortfarande har känslor kvar. Att jag inte gått ner mig helt. Älskar dig.

Ska åka till M och T snart, om jag kommer iväg. Det kommer säkert sluta med att jag åker dit och däckar i deras soffa. Men saknar dem och de har stått ut med min skit länge nog.

A: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor: jag ska skänka er vila."
    Tack A.

Mitt.. Underbara Schema.
Fler lektioner ska till råga på allt stoppas in.. någonstans lol.

Önskar att jag orkade ta tag i vår vänskap, men just nu orkar jag inte. Hoppas att du någon gång i framtiden kan förlåta, glömma och gå vidare med mig i ditt liv.

Dagen är här. Den dag som jag, när jag suttit ensam i mitt rum försökt förtränga. Vill låtsas att allt bara är ett stort skämt. Försöker trösta mig själv med att det inte är föralltid. Tror att jag fortfarande inte har förstått att ni faktiskt åkt. Jag har varit så otroligt apatiskt idag, patetisk.

Augusti.. och jag fattar inte vart sommaren tog vägen. Nedräkningen som jag fört i mitt huvud nådde plötsligt noll, och även fast jag förtvivlat försökt att stoppa tiden har ingenting hänt.
Snälla, ring mig. Snälla, hör av er. Jag lovar att jag kommer höra av mig. Jag tänker inte förlora fler människor jag älskar.

Kort och gott.. Annica, Alex och Niklas. Jag kommer sakna er!

Jag vill ha någon som skrattar åt mina skämt, och någon som kommenterar hur söt jag är när jag skrattar. Någon som samtidigt kan vara gravallvarlig och förstående när vi pratar om svåra saker som jag alltid har så svårt att tala om. Sådant som jag hellre håller inom mig. Någon som jag kan skrika på och kalla dum i huvudet när vi diskuterar något onödigt, eller någon som håller med mig i åsikter.
Vill ha någon som håller min hand bara för att, och som andas mig i nacken när han håller om mig bakifrån. Jag vill ha någon som viskar små söta saker i mitt öra, för att leendet han får tillbaka är värt det.
Jag vill smälta varje gång jag hör en röst, känner en lukt.
Behöver någon som knappt kan ta sig ut ur sängen på morgonen eftersom han inte vill lämna mig.
Någon som gör frukost till mig, någon som jag kan göra frukost åt. Någon som kysser mig ofta och länge, och som helst inte vill släppa mig för minsta lilla. Som ringer mig ifrån bussen även fast jag stod och väntade med honom där. Jag behöver någon som hela tiden kan bekräfta mig, men samtidigt ska han ha sitt liv, sina vänner och inte hunda efter mig. Jag behöver någon som håller mig sällskap via telefonen när jag går hem på sena nätter. Eller som går hem tidigare för att han hellre vill se till att jag kommer hem säkert.
Någon som lånar ut sin tröja eftersom jag alltid fryser. Och håller mig sällskap när jag inte längre klarar av att vara social. Någon som kanske inte alltid vet vad han ska säga, men som alltid försöker finnas där. Någon som smsar mig mitt i natten för att säga att han saknar mig.
Någon som håller om mig då jag är rädd, som håller min hand i skogen, håller om mig när det blixtrar, som kramar mig när vi ser på film.
Jag vill ha någon som retsamt kittlar mig fast jag hatar det, och som smeker mitt hår när han tror att jag sover.
Som alltid ler mot mig med ögonen, ärlighet.

Någon som bryr sig på riktigt, och inte bara låtsas.
Någon som inte bara bryr sig om mig, men om mina vänner.. någon som genuint vill vara del av mitt liv.
Jag vill att någon ska förstå mig, och jag vill att någon ska veta
 vad jag kommer att tänka och göra innan jag själv gör det.
Jag behöver någon som inte tvekar, och som vill ha MIG.
Någon som vågar säga "Jag älskar dig"

 



Jag och Nadja älskar cheeseburgare, Sommar, Vår plats, CafeCooler, Musik men framförallt VARANDRA.

Kommer sakna våra nattpromenader så jävla mycket.
Älskar dig bror.. hatar att du åker.

Late night igår.
En kväll fylld med mycket kärlek men även mycket skador haha.Vi drog in till kungsan för att se Crashdiet.
Kvällen började bra med trevligt sällskap om än lite fulla. Jätte mysigt att Amanda var där också, har saknat henne massor. Vi kom fram, och genast försvann hälften fram till gallret. Medan Jag, Nadja, Kiwi, Tobbe Micke och Niklas satt kvar lite längre bak och chillade. Efter ett tag bestämde vi oss för att vi ville äta, och ungefär samtidigt svimmar en tjej bakom oss. Hennes vän sitter och håller i henne, men han var keff som fan så han tappar henne. Det resulterar i att hon ramlar ner och slår i bakhuvudet hårt i stenmarken.
Dunsen lät ungefär som om när man dribblar en basketboll, helt sjukt. Vi bildar en vägg, och nadja blir tvungen att ta sig därifrån eftersom hon höll på att svimma av blodet. Efter ett tag så kommer vakterna dit och bär ut henne och vi beger oss till max för att se till att nadja får mat.
Sedan får vi ett samtal ifrån Jannica som säger att hon har blivit slagen, så alla störtar in på området panikartat. Tillslut hittar vi henne och bestämmer oss för att bege oss hem.
Sedan råkade jag sparka Tobbe i ansiktet.. Allt var puttes fel! Håller tummarna för att Tobbe inte får en fläskläpp.
Är såå skyldig honom en glass nu.

Aja, kvällen var ändå fett mysigt emellan allt kaos. Och är glad att jag följde med.